Horzepowers.blogg.se

Jag skrev i inlägget om ridpasset på Aramis att jag la ner honom i en låg och lång form och fick honom att ta tag bettet. Nu tänkte jag berätta hur jag gjorde för att han skulle bli lång och låg.

Redan när vi skrittade fram så såg jag till att han var framme för skänklarna. Han var riktigt pigg och gick av sig själv, men det behöver inte betyda att han lyssnar på mina skänklar och mina hjälper. När detta funkade och vi hade skrittat ett tag så tog vi tyglarna. Hela tiden när jag tog tyglarna kände jag att han var framåt och lyssnade på mig. Hästarna ska inte vara stressade eller springa iväg, men dom ska ta i. Ta tyglarna försiktigt lite i taget. Eftersom Aramis är så känslig så kortade jag dom inte jätte mycket då jag inte ville att han skulle backa, utan jag vill ha en häst som alltid är framåt och bjuder. Därför kortade jag tyglarna bara så jag kände honom i munnen, inte mer än så.


Här ser vi två olika bilder på en häst som går i bra form och en som inte gör det. Om vi jämför bilderna så ser ni att hästen på bilden ovan inte sträcker ut steget ordentligen medan hästen på bilden under gör det. Man ser även bakbenen, på bilden ovan så är bakbenet som är längst fram redan i marken medan på bilden under så är bakbenet fortfarande i luften men ändå har benet kommit ungefär lika långt under hästen + att den vinklar hasen mera på bilden under. Jaa, skillnaderna är att hästen under är lång men i en avslappnad form medan hästen över är lång i halsen men benen har ingen bra aktivitet, bara lång i halsen helt enkelt.

Sen började jag leda med innertygeln medan jag fortfarande ser till att han trampar på och samtidigt gör jag förskitiga försiktiga halvhalter på yttertygeln. Nu blir det mycket att tänka på för ryttaren för att det ska gå ihop. Skritta inte för länge då jag kan tycka att om man vill ha en lång häst så ska den också få sträcka ut.

Vi började trava och se till att hästen är framme, det gör inget om det går för fort, den saktar ner av sig själv när det blir jobbigt. Aramis är inga problem att ha framme, men även fast han går av sig själv så såg jag till att han lyssnade på mina skänklar. Det gjorde han så då lät jag honom mest springa och sträcka ut sig medan jag har stöd i yttertygeln och ledde med innertygeln. Ha alltid benen för även om dom springer så har dom inte alltid bakbenen under sig och det vill vi ju att dom har. Viktigt att påminna om dom där bakbenen så hästarna inte glömmer dom.

Aramis blev lugnare och lugnare och tillslut sträckte han ut med ganska långt steg och inte alls springig. Detta på grund av att jag alltid hade honom framme medan och gjorde halvhalter på yttertygeln och ledde med innertygeln med tyglar som var så långa att jag endast kände honom i munnen.

Det var nu han började ta tag i bettet. Mer om detta i ett annat inlägg som kommer senare.