Min kärlekshistoria

Fick för mig att skriva om min "kärlekshistoria", den är inte jätteintressant men aja, här kommer den iallafall.

Min allra första riktiga kärlek var när jag gick i 9an och killen gick i 7an. Jag var fadder åt honom så vi träffade lite då å då. Det började bra med att vi skrattade med varann å så som vanliga människor men jag tror han upptäckte att jag gillade honom mer än vän så då började han totaldissa mig. Jag, som aldrig varit kär innan, blev skitjobig mot honom. Jag smsade konstant och var på honom, tillslut slutade han självklart att svara. Jag vet inte hur många gånger jag somnade gråtandes.. Jag lyckades i alla fall slita mig från honom en dag och sen dess har vi inte hört vids.

Min andra kärlek var nog när jag gick i ettan tror jag. Det var min kompis kompis.. Vi kom lite längre än jag och den första. Vi strulade, smsade hela tiden med varandra, skickade massa snusksms ;) och han var verkligen jättesöt. Dock gick jag lite för fort fram så även här blev jag dissad. Slutade med att han sa att han inte hade såna känslor för mig så jag accepterade å struntade i honom (fast självklart tänkte jag på honom men jag var inte på honom som jag var med den första).

Min tredje kärlek är även min sista och längst varande och även den kärleken som gäller nu. Det är min fina pojkvän, detta är alltså mitt första riktiga förhållande eftersom jag blev dissad av de tidigare haha. Vårat förhållande började inte jättebra då jag inte hade någon tanke på att se honom som mer än vän medan han va intresserad av mig, detta resulterade i att jag helt plötsligt var i ett förhållande men jag själv inte riktigt förstod det. När jag väl förstått vad som faktiskt hänt mellan oss så dumpade jag honom då jag fortfarande inte hade såna känslor... Tänker inte ta upp hela våran resa hit för då kommer jag behöva skriva en hel uppsats. ;) Det som betyder något är att jag älskar honom NU och att han älskar mig. Att vara kär är inte alltid en dans på rosor, vi bråkar typ ganska ofta och han är en ganska jobbig pojkvän ;) Haha nejdå, han är bäst och vi älskar varandra och jag tänker aldrig mer lämna honom :)

jag och min vackra :) <3 Bild från förra sommaren

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0