Horzepowers.blogg.se

Det är torsdagskväll i mitten på september, närmare sagt den 15:e september. Det är härligt väder, solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag är på väg till Wacce där jag tänker rida ett dressyrpass på banan och sen ut i skogen som avslutning.

Wacce är min medryttarhäst som min kompis Michelle äger. Jag är glad att hon låter mig rida honom ibland och jag och Wacce har kommit långt tillsammans. Wacce och jag tillhör varandra, vi gör saker som vi inte skulle kunna göra om vi inte hade varandra. Vi berättar allt för varandra, även fast han inte kan prata så förstår jag honom, och även fast han inte förstår människor så förstår han mig.

När jag kommer fram till stallet så går jag ut till Wacce, som står i hagen, och ropar på honom. Han gnäggar och kommer springandes fram till mig. Vi står ute och myser ett tag, sen sätter jag på honom grimman och vi går in i stallet. Väl där så ställer jag upp honom i gången och börjar borsta.

Ridpasset var magiskt, Wacce har aldrig varit så samarbetsvillig förut. När vi tog galoppen i skogen så bockade han av glädje, jag är så lycklig att jag har Wacce. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till utan honom.

När jag kommer fram till stallet efter ridpasset så kommer Michelles mamma ut och säger att hon vill prata med mig. Jag ser direkt att något är fel så jag går fram till henne och frågar vad det är. Hon säger att Michelle inte längre har tid med Wacce och att dem kommer att behöva sälja honom.

Det här kom inte som en överrakning. Under sommarlovet fick jag ta Wacce hur mycket jag ville då Michelle inte hann med honom. Jag var där nästan varje dag och pysslade med honom och red. Det var då vi kom närmre varandra, vi umgicks nästan varje dag och hade kul. Jag började lita på honom och han började lita på mig mer och mer.

Även fast jag var förberedd på detta så blev jag ledsen och förkrossad. Jag viste inte vart jag skulle ta vägen, jag blev kall inom mig och all glädje försvann. Vad skulle nu hända? Skulle jag och Wacce skiljas åt?

Den natten kunde jag inte sova. Jag vred och vände mig, grät och skrek hela natten. Mina föräldrar kom in flera gånger och försökte trösta mig och sa att det kommer bli bra, men jag vet att det inte kommer bli bra, jag vet att de ljuger bara för att göra mig glad!

När den äntligen blir morgon så ringer telefonen. Jag ser att det är Michelles mamma och jag vill egentligen inte svara, men vem vet, hon kanske skulle säga att de ångrat sig och inte ska sälja Wacce längre?

Jag svarar i telefonen, men ångrar mig direkt. Michelle mamma säger att det kommer en och provrider nu på lördag, den 2 oktober. Hon frågar om jag kan komma och hjälpa till på provridningen. Jag svarar självklart ja, då jag får träffa Wacce en extra gång innan han åker.

Jag åker till Wacce den 2 oktober, pappa är även med för att stötta och hjälpa till. När tjejen som ska provrida kommer så går vi först ut i hagen för att hälsa och hämta honom. Wacce kände på sig är något var på gång så han var sur och bet mot henne.

Vi tog in honom och började borta. Sedan sa tjejen som skulle provrida att hon kunde lasta Wacce på en gång. Ägarna sa att hon måste skriva på papper innan, men att vi kan lasta efter det.

Det blev ingen provridning så jag sa hej då till Wacce och sen åkte vi hem. Jag ville inte vara med när de åkte iväg med Wacce för jag skulle inte klara av att se honom förvinna.