Minnesstund, del 2

HÄR är del 1!

Felix
Felix var/är (vet inte om han lever) D-ponny. Jag vet faktiskt inte varför jag gillade honom om jag ska vara ärlig. Men han var iallafall såååå rolig att hoppa. Helt klockren! Minns inte hur han var i dressyren, men jag tror att han var rolig där också. För mig att han lätt gick i form.
"Felix flyttade hösten 2010 då hans ben inte riktigt höll i ridskoleverksamheten" har upk skrivit på hemsidan så jag litar på det. ;)


Marcato
Marcato var en speciell herre! han gick inte jätte lätt i form, men om man jobbade honom rätt så gick han fint. Han var rädd för nästan allt! haha. Hoppningen... åherregud.. Han var typ rädd för bommarna, men om man red honom ända fram så hoppade han. Åherregud så mycket han hoppade med ryggen! Asså han typ tittade på hindret medans han hoppade och han sköt ifrån jätte mycket med bakbenen. Efter hindrerna sprang han för det mesta som en dåre.

Om någon ramlade av (han fick av ganska många) på en hopplektion så sprang han själv och hoppade hindrerna, varv efter varv.. haha söten <3
Jaa, han var som sagt lite speciell ;) hehe, men rolig var han, speciell att hoppa!!! hihi

Han avlivades, vet dock inte varför. kanske för att han var halt.. jag kommer inte ihåg.


Kaiser
kaiser var bara där på prov, han gick på lektion i 3 veckor, sen åkte han igen. Jag är sjukt glad att jag fick rida honom!! det var kärlek i första ögonkastet.
Han var pigg och glad att rida. Lite bockig o busig. Hoppningen var det absolut roligast tyckte han, och det tyckte jag också när jag red honom (på honom var hoppningen roligast). Han var såååå pigg (helt omöjligt att hålla honom) och han hoppade sååå fint!! Han hade tävlat högt (vet inte vad högt är, men de sa att han tävlat högt) i hoppningen innan han kom så han visste precis hur man skulle göra.

Men han var himlans sur i boxen! Från början stod jag i hans box och borstade och sadlade m.m. och han var jätte snäll. Men efter en vecka var han lite sur men inte farlig. En vecka efter det vågade jag inte gå in och hämta honom då han vände rumpan till och var jätte sur.
Några dagar efter det skulle jag soppa in halm in i hans box så jag öppnar boxen och börjar soppa och säger bara "hej Kaiser" med len och snäll röst. kaiser står längst bort i boxen och äter halm.
sen får han ryck och springer mot mig med öppen mun och öronen slickade bakåt. Tur att jag hade snabba reflexer! Jag stampar i marken och går emot honom med öppen mun och hugger mot honom och spänner ögonen i honom.
Då vänder han tvärt och ställer sig och låtsas äta halm igen, men jag såg att han kollade på mig hela tiden. Jag stannade kvar ett tag (bara stod där) för o se om han skulle attakera igen men det gjorde han inte så jag gick där ifrån och fortsatte soppa.

Jaa, ni förstår nog varför vi inte kunde behålla honom. Han trivdes inte alls!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0