Möta sina problem eller undvika dom
Jag gör inte det bara i ridningen utan även annars också. Så fort jag stöter på en problem, vi säger att jag pratar med någon på facebook och vi börjar bråka, så slutar jag svara istället för att lösa bråket och bli kvitt det. Eller när jag förlorade Wacce (en häst jag var medryttare på för 2,5 år sen) så gick jag runt och mådde jätte dåligt jätte länge (kan fortfarande må dåligt över att han är borta) istället för att ta tag i det och inse att han är borta och att jag aldrig kommer få tillbaka honom. Att gå runt och må dåligt av att han är borta hjälper inte.. Finns massa andra exempel men jaa, jag tror ni fattar vad jag menar.
Med tanke på att jag sällan löser mina problem händer det att dom hänger med mig en bra stund. Svårt med övergångarna har jag alltid haft, men de kanske skulle varit lättare nu om jag hade försökt lära mig hur jag ska göra istället för att strunta och undvika det. Såklart är inte övergångarna allt.. det är ett väldigt litet problem jag har men hoppas ni förstår pricipen. Sen vill jag säga att jag inte vill få ut att jag har massa problem med texten för det har jag inte, utan det jag vill få fram är att man ska ta tag i problemen och inte strunta i dom.
Sen hur man löser ett problem är från problem till problem såklart, men jag kan tycka att det är otroligt svårt att hitta en lösning på problemet. Kanske att de också bidrar till att jag inte löser dom...
Det känns så mycket bättre om man tar tag i sina problem på en gång! Gör man det så tror att man även växer som människa :) Sen kan man med gott samvete släppa vad det nu än gäller.
Sv; Tack, vad gulligt! :)
Nehe okej, de ligger på Gotland iallafall :)
allt bra idag? :)
Ush jag kan verkligen ingenting om hästar och ridning känner jag :O
Svar: Tack så mycket! kram
bra inlägg!! :)
-åh tack du :D
sV: okej, gud så roligt. Är lit smått avis! :D
sv; Absolut! Och hur svårt det än kan känna att ta tag i det, så är det alltid värt! Man slipper grubblet och nojjandet över dessa.
Det här är inget som är skrivet i sten men för det första får man nog erkänna att man står inför ett problem.
Sen att helt enkelt hitta självdisciplinen och kanske också modet att också kunna skita i vad andra tycker. Att vara beredd på att misslyckas en eller ett par gånger innan man får bukt med vad det än är, är väl kanske också viktigt att ha i bakhuvudet.
Jag tror att det i grund och botten handlar om vad man själv vill innerst inne. Vill man verkligen ta tag i det eller kan man tänka sig att ignorera det och bara köra på som vanligt trots att det inte är bra?
Jag tror i alla fall att man i det långa loppet vinner på att ta tag i vad som tynger en direkt! :)
