Är din hund rädd för fyverkerier?
Dante är väldigt rädd för fyverkerier så varje gång dom skjuter (spelar ingen roll om det är en eller flera skott) så gömmer sig Dante under mamma och pappas säng och kommer inte fram fören efter ett tag när han märker att det inte kommer flera skott. Detta har gjort att vi endast gått ut på gräsmattan utanför för att han ska få kissa och sen gått in med honom, släppt honom och låtit honom gömma sig. Detta betyder att vi har hjälpt honom att undvika sin rädsla och inte tagit tag i det för att vi tycker synd om honom. Men som ni kanske vet så löser det sig inte av sig själv och om vi vill ha en hund som inte är rädd för fyverkerier så måste vi också ta tag i problemet. Detta gjorde jag igår.
Vi började gå ut, då var Dante lite avvaktande men han gick i alla fall. Efter ungefär halva promenaden kom vi fram till en väg på våran vänstra sida som leder hem, men jag ville gå rakt fram då jag inte tyckte att promenaden räckte. Dante stannade och vägrade gå. Jag och Nemo stod och väntade på honom och tillslut efter mycket om och men så gick han där jag ville att han skulle gå.
Jag tänkte "gud va bra, nu går han ju. Då svänger vi vänster nästa gång man kan så han får som han vill (= beröm)." Men då smäller dom bara några meter ifrån oss och Dante får panik, skriker och drar allt vad han kan (tur han inte är så stor så jag orkar hålla emot!). Jag fortsätter gå, stannar ibland och ber Dante stå stilla med slappt koppel tills jag ber honom gå, gick väl lite si sådär från börjar.
Efter en liten bit kommer vi fram till den där vägen jag hade tänkt tvänga in på och gå hem, men jag ändrade mig och gick raktfram även där. Dante vägrade gå, men jag stod bara och väntade på honom. Tog väl runt 10 min innan vi kom därifrån och Dante faktiskt började gå, eller rättare sagt springa! Han drog jätte mycket i panik. Jag fortsatte gå lugnt, stanna ibland och be honom stå stilla med slappt koppel, det gick riktigt bra och islutet av promenaden gick han lugnt på sidan av mig. Man såg att han fortfarande var rädd, men han hade svansen uppe och gick lugnt i alla fall.
Detta gjorde jag då för att han skulle upptäcka att det inte händer något när det smäller, utan att det bara är ljud. Imorse var han rädd och ville inte gå ut, men han hade inget val. Visst är det inte snällt att tvinga djuren att göra som man vill, men ibland måste man hjäpa dom att inse att det inte är farligt. Om dom själva inte tar tag i problemen får helt enkelt vi hjälpa dom. Han kommer vara lite avvaktande nu ett tag, men det är bara att gå som om ingenting. Tråkigt att jag inte kom på det tidigare, nu är ju alla smällare slut..
Bröt av med lite bilder på Dante så att inlägget inte skulle bli så tråkigt :)
Vi började gå ut, då var Dante lite avvaktande men han gick i alla fall. Efter ungefär halva promenaden kom vi fram till en väg på våran vänstra sida som leder hem, men jag ville gå rakt fram då jag inte tyckte att promenaden räckte. Dante stannade och vägrade gå. Jag och Nemo stod och väntade på honom och tillslut efter mycket om och men så gick han där jag ville att han skulle gå.
Jag tänkte "gud va bra, nu går han ju. Då svänger vi vänster nästa gång man kan så han får som han vill (= beröm)." Men då smäller dom bara några meter ifrån oss och Dante får panik, skriker och drar allt vad han kan (tur han inte är så stor så jag orkar hålla emot!). Jag fortsätter gå, stannar ibland och ber Dante stå stilla med slappt koppel tills jag ber honom gå, gick väl lite si sådär från börjar.
Efter en liten bit kommer vi fram till den där vägen jag hade tänkt tvänga in på och gå hem, men jag ändrade mig och gick raktfram även där. Dante vägrade gå, men jag stod bara och väntade på honom. Tog väl runt 10 min innan vi kom därifrån och Dante faktiskt började gå, eller rättare sagt springa! Han drog jätte mycket i panik. Jag fortsatte gå lugnt, stanna ibland och be honom stå stilla med slappt koppel, det gick riktigt bra och islutet av promenaden gick han lugnt på sidan av mig. Man såg att han fortfarande var rädd, men han hade svansen uppe och gick lugnt i alla fall.
Detta gjorde jag då för att han skulle upptäcka att det inte händer något när det smäller, utan att det bara är ljud. Imorse var han rädd och ville inte gå ut, men han hade inget val. Visst är det inte snällt att tvinga djuren att göra som man vill, men ibland måste man hjäpa dom att inse att det inte är farligt. Om dom själva inte tar tag i problemen får helt enkelt vi hjälpa dom. Han kommer vara lite avvaktande nu ett tag, men det är bara att gå som om ingenting. Tråkigt att jag inte kom på det tidigare, nu är ju alla smällare slut..
Kommentarer
Trackback
