Bästa pappa
Jag tycker det är otroligt viktigt att ha föräldrar som är där för en, lite extra viktigt är det i ridsporten då det är en dyr sport och om man ska ha chansen att åka iväg med hästen för att träna eller tävla så måste man faktiskt ha någon som kan skjutsa. Men självklart är det ALLTID viktigt att ha föräldrar som stöttar en, och andra familjemedlemmar/vänner eller flick- eller pojkvän.
Min pappa gillar inte alls hästar och han är (eller i alla fall var) jätterädd för dem. Började självklart med att jag tävlade på ridskolan men sen blev jag äldre och duktigare så började rida lag i dressyr och har hoppat två gånger borta så då behövde jag verkligen min pappa. För det första köpte han en ny bil med dragkrok för min skull (han skulle köpa en ny bil men han såg till så den hade dragkrok för mig). För det andra har han varit med på 12-13 timmars tävlingar med 3-6 timmar emellan mina starter för min skull. Det har regnat, åskat, varit kallt och vi har till och med fastnat med transporten på grund av lera. Pappa klagade inte trots regn och en rätt så lång dag så han ville hem. Han löste det genom att vi lastade ur, kopplade bort våran bil, lånaded en större bil, drog loss transporten, kopplade ur den bilen, kopplade in våran, lastade och sen fick vi åka hem. Eller nej inte hem, vi skulle till stallet, lämna häst, fixa alla saker, spola av transporten osv osv... Men klagade han? Nej! Han följer med till stallet och filmar/fotar då och då. Han hämtar mig från stallet dagarna då han inte jobbar... Han är en riktig gentleman :) Utan honom skulle jag faktiskt inte kunna göra det jag gör, inte i den utsträckningen i alla fall.
Och jag tror till och med att hans rädsla försvunnit en gnutta för han brukar gå runt med hästen på tävlingen medan jag byter om. Tror faktiskt han tycker det är ganska kul ändå att få vara med när jag gör något jag älskar, klaga gör han i alla fall inte! Bästa pappa :)
Min pappa gillar inte alls hästar och han är (eller i alla fall var) jätterädd för dem. Började självklart med att jag tävlade på ridskolan men sen blev jag äldre och duktigare så började rida lag i dressyr och har hoppat två gånger borta så då behövde jag verkligen min pappa. För det första köpte han en ny bil med dragkrok för min skull (han skulle köpa en ny bil men han såg till så den hade dragkrok för mig). För det andra har han varit med på 12-13 timmars tävlingar med 3-6 timmar emellan mina starter för min skull. Det har regnat, åskat, varit kallt och vi har till och med fastnat med transporten på grund av lera. Pappa klagade inte trots regn och en rätt så lång dag så han ville hem. Han löste det genom att vi lastade ur, kopplade bort våran bil, lånaded en större bil, drog loss transporten, kopplade ur den bilen, kopplade in våran, lastade och sen fick vi åka hem. Eller nej inte hem, vi skulle till stallet, lämna häst, fixa alla saker, spola av transporten osv osv... Men klagade han? Nej! Han följer med till stallet och filmar/fotar då och då. Han hämtar mig från stallet dagarna då han inte jobbar... Han är en riktig gentleman :) Utan honom skulle jag faktiskt inte kunna göra det jag gör, inte i den utsträckningen i alla fall.
Och jag tror till och med att hans rädsla försvunnit en gnutta för han brukar gå runt med hästen på tävlingen medan jag byter om. Tror faktiskt han tycker det är ganska kul ändå att få vara med när jag gör något jag älskar, klaga gör han i alla fall inte! Bästa pappa :)
Kommentarer
Trackback
